Sidan har varit nere en hel vecka eller så, för det var strul med uppdateringen av wordpress, och det är jag jätteledsen för. Allt bör vara ok nu.

Jag vill också passa på att be om ursäkt för att jag inte kan sköta sidan så bra och skriva så mycket som jag skulle vilja, men jag har ganska så fullt upp med vissa saker nu och det tar all min energi. Jag hoppas kunna skriva om det så småningom. Tack för er förståelse.

Ang. fotbolls-VM vill jag dela denna video:

Maradona, la mano de D10S, Manu Chao, Emir Kusturica

Redan i början av året skrev Lotta om de samarbetssvårigheter hon hade med sitt senaste förlag, Normal. Hon hade då precis slutit ett förlikningsavtal med förlaget som innebar att hon skulle få tillbaka samtliga rättigheter till alla sina titlar och ta över hela det lager av Lottas böcker som förlaget hade. Anledningen var att förlaget efter att ha betalat ut det sedvanliga förskottet när kontraktet skrevs för snart tre år sen inte har fått ett öre betalt, trots att hennes böcker har sålt bra. När hon krävt sin rätt har förlaget kommit med olika undanflykter, allt för att slippa betala. I början trodde Lotta på deras förklaringar, men när undanflykterna blev allt konstigare tog hon kontakt med Författarförbundet som försökte medla, men några royalty-utbetalningar kom aldrig. Lotta blev tvungen att kontakta en advokat som när förhandlingarna med förlaget gick i stå bestämde sig för att dra dem inför domstol. Antagligen visste de att de inte skulle ha en chans där, och eftersom de inte har några pengar kvar, bestämdes förlikningen.

Lotta visste redan då, att förlagets övriga författare behandlades på samma sätt och kontaktade flera av dem för att försöka göra gemensam aktion. De avböjde då och ville ge förlaget ytterligare en chans, men nu när Bokhandlartidningen skriver en artikel om Normals kris visar det sig inte alla klarar sig bra som Lotta. Det verkar som att ingen kommer att få någon som helst kompensation för sitt arbete.

Det är lustigt att de säger samma sak nu som för ett år sedan, att den tillfälliga likviditetskris man har kommer att lösa sig efter sommaren.

Lotta har aldrig velat tvätta sin byk offentligt eller hänga ut någon, men hon hade då inget val än att gå ut offentligt och söka stöd, nu får det väl fungera som uppmaning att vara försiktig.

Önskar jag kunde skicka alla fördomsfulla onda jävlar till det helvete vi kommer från.
Kanske skulle dom då förstå att det är en bragd att bara överleva.
Och ett jävla hjältedåd att göra det trots dom.

Samtidigt som P1 Kaliber presenterar sin undersökning på de statliga ungdomshemmen som drivs av SiS, där Maria Larsson (KD) är ytterst ansvarig för verksamheten, och P3 Front rapporterar att ”Av dem som var helt drogfria när de skrevs in (på ett statligt ungdomshem) blev var tredje grov missbrukare ett år efter utskrivning”, försöker Maria i brist på vetenskapliga fakta hetsa upp oss med känslomässiga argument: Vi ska rädda barnen från cannabisträsket!

Mage till hyckleri! Hon borde se till att själv inte bidra till att barn och ungdomar far illa på ställen som hon har ansvar för istället för att sprida skräckkampanjer och föreslå metoder som aldrig har fungerat och aldrig kommer att göra det.

Facebook-grupp Sluta plåga barn med kränkande metoder på behandlingshem!

För ett par veckor sen var Lotta inbjuden till två olika §12-hem för att träffa dom tonårs-tjejer som var där och prata om sina egna erfarenheter av att vara på hem som ung, om narkotika och om sitt författarskap och böckerna.

Jag vet att Lotta gärna själv vill skriva om hur det var, men hon har varit (och är fortfarande) jättesjuk och har öroninflammation. Jag ville ändå lägga in en uppdatering om det och så hoppas jag att Lotta skriver mer själv när hon mår bättre.

En sak kan jag säga i alla fall, att på det ena stället så  var det en tjej som bara är 14 år och själv skriver dikter och noveller. Vi fick höra en dikt och både Lotta och jag blev starkt berörda av den. Oerhört talangfullt och mycket lovande för att vara så ung. Dessutom inspirerade hon oss att lägga till en sida här där folk kan skriva själva. Så om du tycker om att skriva och inte har något emot att dela med dig får du gärna lägga till dina dikter, noveller eller vad det nu är du skriver.

Igår var Per Sternbeck, förbundssekreterare på RFHL - Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende. Vi åt pasta och blåbärspaj och diskuterade ett projekt som Lotta och jag har funderat på och talat om under en lång tid nu. Jag har skrivit lite om det här. Vi har varit i kontakt med otaliga organisationer, föreningar, myndigheter och politiker. Alla tycker att det är en fantastiskt bra idé, men… det ligger vid sidan av deras verksamhet, budget, prioritering etc. och summan blir att de inte kan hjälpa till med att dra igång ett projekt. RFHL är de enda som visat verkligt intresse och som därigenom har insett vilka enastående möjligheter det skulle leda till. Så igår hade vi vårt första planeringsmöte och förhoppningsvis lossnar det så småningom.

I ärlighetens namn är det ett par andra organisationer som har visat ett visst intresse och vi väntar på att de ska återkomma efter sina respektive styrelsemöten.

Jag har under lång tid suttit fast med ett förlag som inte skötte sina åtaganden gentemot mig (och andra författare) och har därför av flera skäl haft svårt att hinna med och kunna skiva på bloggen. Nu är jag äntligen fri därifrån och jag hoppas att deras övriga författare ska kräva sin rätt och i slutändan bli fria även dom. (Jag står gärna till förfogande om någon vill ha stöd på vägen.)

Det är så viktigt var man än befinner sig, vem man än är… att inte låta sig utnyttjas!
Inte låta sig trampas på!
Inte låta någon annan förminska och förstöra den du är!

Det finns ju tyvärr en hel del människor med bristande moral och heder. Somliga är t.o.m. i total avsaknad av dessa båda egenskaper. Och då pratar jag inte om lag- och regelstyrd moral och heder. Utan riktig äkta sådan.

Den typen av moral och heder som gör att du kan se dig själv i spegeln och möta din egen bild utan att skämmas.

Den moralen och den hedern som är självklar och tätt sammankopplad med medmänsklighet och som får en att stå upp även i obehagliga situationer och ta ansvar för sig själv och andra.

Min erfarenhet är att riktig äkta och filantropisk moral och heder ofta tvingar en att stå upp mot gällande lagar och regler. Och att det är få människor som bryr sig tillräckligt mycket om andra och sig själva för att skrapa ihop det mod och allt det civilkurage som krävs för att göra det.

Att stenhårt hålla sig till lagar, regler och plats- och gruppbetingade normer är inte svårt och kräver varken mod eller egen tanke förmåga. Men att i vårat samhälle idag ställa sig upp för sanning, medmänsklighet och ansvar är både svårt och kräver mod. Ofta mycket stort mod.

Kritiskt tänkande människor med mod och civilkurage är inte bara sällsynta utan också oerhört besvärliga för våra myndigheter och alla dom som av någon anledning, med eller utan hjälp av lagar och regler, gör ner och förstör livet för sina medmänniskor.

Så varje människa med äkta icke lagstyrd moral och heder är guld värd för medmänskligheten. Och en nagel i ögat på alla dom som står för motsatsen. Ett dammigt avtryck på deras välputsade kängor. Något nog så irriterande för dessa individer som älskar att spegla sig i den skeva bild en välputsad känga ger.

Så räta på nacken och damma på!
Ju fler avtryck vi gör desto mer kan vi förändra.
Och det är så mycket som behöver förändras.

Då jag p.g.a stora förlagsproblem inte haft någon inkomst på mina böcker dom sista två åren, har jag brutit kontraktet och tagit tillbaka mina rättigheter. I samband med det fick jag också dom böcker som fortfarande låg i lager. Det är ca sjutusen pocket av de första fyra titlarna, Utan en tanke, I skuggan av värmen, Bortom ljus och mörker och Kärleksbarn. Samt ca sjutusen inbundna av den femte boken, För kärleks skull.

Det jag skulle vilja göra med dessa böcker är att ge bort dom till olika instutitioner där dom gör nytta. Så som skolor, fängelser, häkten, statsmissionen, olika behandlingshem, sociala inrättningar kanske sjukhus osv. Problemet är att jag lever på mitt författarskap och då jag inte haft en riktig inkomst på två år helt enkelt inte har råd med det. Jag måste sälja böckerna för att kunna försörja min familj och skriva färdigt nästa bok. Men hellre än att sälja böckerna till någon av de normala uppköparna vill jag sälja dom mycket billigt till någon organisation eller dyl. som är villig att ge bort dom på det vis jag ovan nämt. Min tanke är även att i fortsättningen kunna ge bort en del av varje framtida titel. Målet är att själv kunna ge ut och sälja mina böcker så billigt som möjligt och helst också då kunna skänka ett antal av varje ny titel. På det viset skulle dom komma till största möjliga nytta.

Så om någon har en ide om eventuella filantropiska köpare är jag mycket tacksam för ett meddelande.