Så börjar bloggen efter mycket om och men ta sin tänkta form.
Jag jobbar fortfarande med att flytta allt gammalt material från Lottas tidigare blogg, och lite annat jobb som behövs, så ursäkta att det ser ut som en byggarbetsplats här men allt kommer sakta men säkert – först de gamla inläggen och så småningom kommentarerna.
Som ni märker är det jag, Zoran, Lottas man och inte Lotta själv som skriver på bloggen. Det kommer naturligtvis inte alltid att vara så, men just nu har Lotta fullt upp med att dels skriva på en ny roman – och då behöver hon alltid vara helt ostörd, och mycket annat i livet som måste gå före. En del av det kanske jag kan dela här, för jag har fått förtroendet och äran att föra hennes talan här.
Lotta kommer att skriva här också så fort hon får tillfälle. Under tiden får ni stå ut med att jag är länken mellan er och Lotta, vilket jag kommer att försöka vara så samvetsgrant som möjligt. Varken Lotta eller jag vill absolut att något som hon inte står för skrivs här. Jag ska försöka svara på era frågor och kommentarer så gott det går. Dessutom tycker Lotta det är jättejobbigt med datorer och är helt ointresserad av internet, så jag gör mitt bästa att hålla henne á jour med vad som händer här.
Lottas gamla blogg, kommer inte att uppdateras längre, men kommer att ligga kvar där, och jag ska försöka flytta över alla inlägg och kommentarer hit så småningom, för att få en helhet.
Lotta vill be om ursäkt till alla som sökt hennes böcker och inte lyckats hitta dem, att de inte gått att få tag på i den utsträckning de efterfrågas. Förhoppningsvis kommer det att bli ändring på det inom en snar framtid.
Jag tror inte det är meningen att jag ska skriva på den här bloggen, nu har min dator total havererat den fungerar inte överhuvudtaget, skriver detta genom min bästa vän Annika. Måste köpa en ny vilket p.g.a. min nuvarande ekonomiska situation tyvärr kan dröja ett tag. Ni får gärna fortsätta att skriva undertiden, jag kommer gå in via Annika och läsa. Tyvärr kan inte jag skriva hela texter genom någon annan, har väldigt stort behov av ensamhet när jag skriver. Jag vet att jag varit hopplös under en lång tid och jag tackar er av hela mitt innersta för erat tålamod och allt stöd jag får.
Måste också passa på att lägga in ett stort extra tack till alla er som var på Örebrostadsbibliotek kvällen den 18/11, ni var fantastiska och det var underbart att få läsa för er. Har få gånger i mitt liv kännt mig så uppskattad.
Efter mycket om och men har jag till slut åtminstone lyckats ta mig in i min egen dator (som jag hatar) och jag vill först av allt tacka för dom vänförfrågningarna jag har fått. Tyvärr har jag inte lyckats lära mig hur jag gör för att bekräfta än men det kommer om ni bara har lite tålamod. Ärligt talat kan jag ingenting av det här men min intention är att lära mig så att jag äntligen ska kunna ha en vettig kontakt med mina läsare (och andra som vill). Jag hoppas få lite inlägg och kanske frågor från er, så ska jag göra mitt bästa för att lära mig bloggandet och behärska datorn. Det är en helt annan grej än att sitta för sig själv och skriva böcker, lite läskigt men roligt också med direktkontakt så här. Om det blir någon.
Nu ska jag ut med hundarna som ligger runt fötterna på mig och tycker att jag är tråkig och samtidigt befria min fjorton veckors lilla Maincoonkatt från en intensiv och blöt uppvaktning från Lancashire heelertiken Greta som på eget bevåg adopterat henne till sin valp. Hundar är bra korkade Ibland.
