4 Responses to “Video”

1. Veronica skriver:

   10 mars, 2010 kl 11:13

   Ja du har blivit min vän
   och jag vet var du står
   det är du som finns kvar när de andra de går..

   Är så glad över att ha dig i mitt liv Lotta <3<3<3

   Kramar Veronica
2. martina skriver:

   2 juni, 2010 kl 06:57

   Jag tycker att det är otroligt bra att du delar med dig av ditt liv, har läst alla dina böcker och sett filmen, vilka är otroligt gripande. Det är inte bara intressant utan man lär sig mkt. ex att missbrukarna faktiskt är människor och det tycker jag är jävligt viktigt. Det finns så mkt förutfattade meningar och folk dömmer de utslagna i samhället med en gång. Utan en tanke på varför de sitter där de sitter och vad de har för tillvaro? Man får upp ögonen för vilken hård vardag missbrukarna har, både fysiskt och psykist. Vården/samhällets syn måste ändras. Alla är människor och alla förtjänar hjälp och en ärlig chans!!
   Oerhört intressant att höra Lotta själv berätta. Underbart det skulle finnas fler som du!
   Mvh martina
3. Lisa skriver:

   12 september, 2010 kl 11:25

   Hej,
   Hamnade in på denna sida och såg videoklippen. Din sista kommentar, ”har man tagit sig ur, så kan man fan ta o räta på nacken” fick mig att vilja skriva en rad här.
   Jag har själv varit drogfri i 20 år, efter 13 år på i huvudsak amfetamin, men även mycket hacsh och alkohol. Mesta tiden gjorde jag som du och levde dubbeliv. Hade ett fungerande liv med arbete och hästar och sen det andra med drogerna. tills jag höll på att förlora allt och var så nergången att jag var tvungen att välja om jag skulle leva eller dö. Det var 19990 och jag var 26 år.
   Jag valde livet och det är naturligtvis det bästa jag gjort. Jag och min kille, också narkoman (mest heroin) beslöt oss för att byta livsstil. Det var som du också beskriver svårt att få hjälp, men vi lyckades till slut. Gifte oss 93, fick två barn, men skildes 98. I december 2007 dog han i sviterna av sitt missbruk trots att han varit ren i 17 år. Det är ingen från vårt gamla gäng som lever idag.
   Idag lever jag ensam med mina tonåringar och två katter, arbetar som chef och har ett bra liv, men känner mig ändå alltid annorlunda pga de erfarenheter jag bär med mig från den sk ”undre världen”. Mina nya nära vänner vet om min historia. Det är en nödvändighet för mig att vara ärlig med det om jag ska kunna känna mig trygg och accepterad i en relation av något slag, men det är ju inte det första jag berättar när jag träffar nya människor. Och vissa har svårt att ta min historia och bryter kontakten istället.
   Jag har inte läst dina böcker. Började med en, men orkade inte läsa. Det är så mycket av min egen historia som gör sig påmint då och jag skulle behöva skriva en egen bok för att berätta den. Jag har tänkt se filmen istället
   Önskar dig lycka till med ditt fortsatta liv.
   Lisa
4. roger skriver:

   28 augusti, 2011 kl 05:12

   finns boken Utan en tanke som spelfilm? och i sådana fall vart kan jag få tag på den?
   annars kanske den fins som ljudbok vore tacksam för svar